Svensklärare eller andra individer på denna jord, anmärker på vad som är rätt språk, vad man inte får skriva. De nämner hellre det än vad man får skriva. Vilket ni säkert kommer att märka av denna text är att jag är usel på att korta ner meningarna och att använda de/dem på rätt sätt. Och att börja en mening med ”och” stämmer inte heller överens med deras åsikter. Jag har också fått höra att jag inte ska använda semikolon förrän jag behärskar det. Ska man bara strunta i vad dem säger och trotsa vad som är ”rätt” eller ”fel”? Ska man rätta sig efter vad de har att säga? Eller ska jag göra som de säger där och då och sedan när jag sitter intryckt vid min egen roman göra som jag vill? Handlar det inte om det? Att jag ska få experimentera med språket, när jag har chansen. Jag har lärt mig att göra nytt stycke. Jag anstränger mig för att inte använda ”och” i början av en mening när det är de i första hand som ska läsa det jag skrivit. Och jag vill bara tillägga att det är underbart att komma hem från skolan trycka in sig i ett dokument i datorn eller slå upp ett tomt pappersark i boken och börja alla meningar med ”och”, strunta i stycken, eller då och då skriva långa, långa meningar.

//Stella 090423